Jag har alltid tramsat omkring mycket mer olika ämnen här i bloggen. 10 år av högt och lågt, gammalt och nytt och intressanta saker som bytts mot betydligt mindre spännande teman. Det är sådan jag är och det är sådan jag kommer förbli. Stäm mig?
Så, nu är det dags för mig av avhandla ett ämne som ni aldrig hade kunnat gissa om ni inte redan läst rubriken. Ni är nu fullt medvetna om att detta inlägg kommer att handla om ämnet järnbrist!
Många av er har nu gett ifrån er en stor suck. Väldigt få känner förmodligen att det är spänning som väntar. Ni tänker: Jo, visst. Järnbrist är väl bra att känna till saker om. Det kan man ju drabbas av. Men jag hade nog hoppats på att få läsa om något annat när jag vaknade i morse. Så tänker ni säkert.
Men vet ni vad? Jag kan ju faktiskt ingenting om järnbrist. Det måste ni komma ihåg. Med utgångspunkt i det kan jag ju därför med all säkerhet säga att jag inte kommer att kunna ”ge er” någonting. Det kommer att vara omöjligt för mig, förstås. Ni får leva med detta.
För att tala om järnbrist måste man väl tala om järn. Vad är egentligen järn? Jag skulle kunna tänka mig att 97% av människor är precis som jag här. Det vill säga: Jag tänker på metallen järn och saker som är tillverkade av den när jag hör ordet. När jag däremot hör ordet järnbrist ställer hjärnan in siktet på något annat. Först då förstår jag att järn också är något som finns någonstans i kroppen och att man därför kan lida av järnbrist om man inte sköter sig.
Men var fan finns järn som man äter? Äter man mer järn för att slippa järnbrist? Det låter ju knasigt. Finns det i mat eller hur ligger det till? Ja, ni ser ju. Mängder av frågor som söker svar om järnbrist. Precis som med alla andra ämnen jag skriver om egentligen. Det är ju faktiskt oerhört sorgligt att jag aldrig lyckas gå till botten med någonting. Jag bara babblar, och inget löser sig någonsin. Inte ens järnbristen. Fan också.
Nu har vi nästan kommit till detta icke-resonemangs vägs slut. Jag har snart ingenting kvar att säga om järnbrist. Därför gör jag som jag brukar göra vid detta skede av ett inlägg. Jag vänder blicken mot dig – ja, DIG, alltså läsaren av detta inlägg – och frågar om just DU vet någonting om järnbrist.
Om du gör detta och skriver ner en text om järnbrist i kommentarsfältet till mig så lovar jag att publicera din text till nästa vecka. Folk, och jag själv, måste få lära sig om järn och järnbrist. Det bara är så. Eller hur?
Ni ska ha en stor, stor kram för att ni orkar med mig, kompisar. Vi hörs snart!