Om de hade längtat, de tre syskonen. Äntligen skulle de få komma ut på landet igen. Den långa vintern och den regniga våren hade satt sina avtryck, inte bara i marken utan också i deras hjärtan. De behövde vara fria, kunna andas, umgås med varandra, leka och bara ta det lugnt. Det skulle bli en fantastisk sommar. Möjligen den bästa hittills.

De hade anlänt till det gamla huset som de tidigare bara sett på film. Pappa var den ende i familjen som varit där tidigare och han hade bara sett den stora hallen. Hallen där det, enligt honom, stod ett stort plankbord. Nu skulle de äntligen få se hela huset och barnen kunde knappt låta bli att öppna dörren innan bilen stannat. De rusade upp för trapporna, tävlandes, och kastade upp dörren in till huset. Gångjärnen ekade genom tinnar och torn och det stora plankbordet tornade ut sig framför dem. Det var gigantiskt, precis som pappa sagt.

Han dök upp bakom dem och rufsade dem i håret.

  • ”Ganska stort plankbord, inte sant?” frågade han och alla instämde.

De gick vidare in till höger för att komma till köket. Sedan gick de runt, under trappan och hamnade i det stora vardagsrummet. Det var verkligen ett förtrollande vackert hus. Något kusligt men mest vackert. Och det där plankbordet. Det var något särskilt med det. Det var inte som andra bord, inte som andra plankbord heller för den delen.

Efter att de spanat in nedervåningen var det dags att ta sig vidare uppåt längs den breda trappan. De insåg att även den andra våningen hade en övervåning. Och den övervåningen hade en vind. Huset tycktes aldrig upphöra att sträcka sig mot skyn. Längst där nere såg de plankbordet. Det tycktes ha flyttat sig en aning, insåg Elisabeth. Hon knackade Leonel på axeln och poängterade detta. Det var inget han hade lagt märke till. Vem hade tid att tänka på ett plankbord när det fanns en hel vind att utforska.

Elisabeth tittade en sista gång på deras nya plankbord innan hon rörde sig vidare mot vindstrappan. Hon kunde svära på att bordet hade rört sig precis innan hennes blick lämnade det. Det hela var mycket märkligt.

Du kanske också gillar …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.